Möt flickvän

Den här jävla umgängeskulturen.

2020.08.14 12:18 OnkelMickwald Den här jävla umgängeskulturen.

Folk är så jävla insulära (för att använda en anglicism). Man har EN krets med vänner (eller flera, men blandar dem aldrig.) I sommar har jag hamnat i limbot som ligger mellan flera umgängeskretsar som vägrar blanda sig, inte för att de inte gillar varandra, men p.g.a. den där svenska vaga molande rädslan att "det ska bli stelt." Ingen kommer med förslag till mig, för default-kretsen för de flesta under sommaren sommaren är familjen och/eller respektive. Well, mina föräldrar är i riskgruppen för covid, och mina bröder har jag svårt att komma överens med.
Så jag har inte kommit ut i sommar.
Jag hör av mig till kompisar men nej, den är i stugan, nej, den är i flickvännens/pojkvännens stuga. Ingen kommer med ett konkret förslag eller motförslag, bara ett vagt löfte att "vi kan hitta på något om x veckor" som personen i fråga aldrig följer upp, och när JAG följer upp möts det oftast med fesljummen entusiasm eller så har människan TYVÄRR planerat in något annat.
Jag hade själv flickvän fram till förra månaden, men hon orkade aldrig ses för hon umgicks hellre med sin mamma. Hon hade heller inga pengar (pga legitim anledning, no shade) och VÄGRADE att jag bjöd, så man kunde ju inte göra så jävla mycket. Gjorde slut tack och lov.
Har haft en roomie också men hon vägrar gå ut för hon skriver också uppsats och då känner hon att hon måste vara inne 24/7, hon går aldrig ut.
Jag har jobbat och skrivit uppsats hela sommaren så jag har haft lite tid för att planera grejer, vill gärna hitta på saker över en dag när jag har ledigt, men folk har oftast planerat upp grejer 3 veckor i förväg.
Värsta är när folk säger "mEn HiTtA pÅ nÅgOt SjäLv Då!??!?" Varför är konceptet "vill kunna hänga med random grupp vänner" så JÄVLA främmande för folk i det här förbannade jävla autistlandet? Är så in i helvete jävla irriterad.
Hade det varit så att jag var hatad hade jag kunnat acceptera det här mer, men detta är människor som gärna hänger med mig i högskolan när allt bara "flyter på", men så fort det krävs det minsta eget socialt initiativ försvinner de, och jag slår vad om att det är sådana människor som kommer undra "vart tog alla vänner vägen!?" om 3 år när de skaffat jobb och bara umgås med sambon och kanske svärföräldrarna.
submitted by OnkelMickwald to swedishproblems [link] [comments]


2018.10.18 10:11 Accocola Måste man ta de "frontade" varorna i mataffären?

Jag och min flickvän hade ett ärende nyligen på ICA. I jakt på ett rostbröd med senare utgångsdatum sträcker hon hela armen in i hyllan och når rostbrödet längst bak. Hon möts sedan av en ordentlig bitch-blick från en av dam som jobbar där, som om vi förstört hennes dag. Det såg ut som hon skulle påbörja någon slags utskällning, men det uteblev och hon vände på klacken och gick.
Summan av kardemumman, vad tycker ni om att medvetet gräva efter varor med senare datum? Finns det regler för det här? Är det omoraliskt?
Kluven
submitted by Accocola to sweden [link] [comments]


2017.01.27 16:18 Nobelix Skulle köpa kondomer

Hade min bättre hälft över på middag och vid följande promenad kände vi ett ömsesidigt sug efter något slags kroppslig efterrätt. Som de förnuftiga människor vi är värderar vi säkerhet i högsta grad och således styr vi vår färd mot närmsta livsmedelsbutik för att inhandla preventivmedel. Att handla paket innehållande gummiskydd är i sig inget ödesdigert för mig personligen men situationen i fråga är givetvis delikat. På grund av detta lägger vi även lite choklad i handkorgen för att släta ut kommande transaktion mellan kund och kassörska. Tacksamt nog finns vad vi söker inte hängande på någon krok vid kassan, utan det måste begäras kvitto på sådan vara elektroniskt på en touchskärm. Att låta en bit papper glida ner på rullbandet, till skillnad från att daska ner ett färgglatt paket, tilltalar mig något oerhört. Kassörskan ler för sig själv när hon tar betalt och allting verkar gå felfritt för en gångs skull. Kvittot lyser vitt i min självsäkra hand när vi tillsammans går fram till maskinen som innehåller allt som är förbjudet. Jag stöter in pappret i den röda lasern och ler triumferande.
Ingenting händer. Jag försöker igen och känner hur ögonbrynen veckas när det inte fungerar. Märkligt. Min flickvän försöker hon också, i olika vinklar, men maskinen vägrar ge ifrån sig det tillfredsställande ljudet. Våra blickar möts. Blickar av fruktan. Blickar av skam. Efter ytterligare fruktlösa försök går jag tillbaka till kassan men denna gången rinner det svett längs ryggen. Det har blivit kö. Min käresta kan inte se mig i ögonen. Medan jag stirrar in i tantens rygg framför mig känner jag hur handsvetten börjar klibba fast i kvittot. När det är min tur tittar kassörskan konstigt på mig och medan mina kinder lyser lika rött som den envisa lasern försöker jag förklara situationen. Hon ber mig vänta vid maskinen och tar samtidigt upp telefonen. Åh nej. Ring inte. Snälla. Men det är för sent. Med tunga steg går jag till den enorma apparaten, undviker min kvinnas blick och sätter mina darrande händer i fickorna. Efter en kort evighet ser jag en man iklädd butikens uniform komma gående mot oss. Han ber om att få se på kvittot för vårt köp och börjar le genant när han inser att han står bredvid ett par som ska idka samlag. Med rasslande nyckelknippa låser han upp maskineriet onödigt högljutt och där inne, som ett stukat, rött och svullet finger, sticker paketet fram. Det hade fastnat. I ett försök till artighet och vänlighet drar han ut den smala kartongen men tappar det, framför allt och alla. Vi tackar för oss och lämnar denna cirkusens ofrivilliga publik.
Kondomer lär inte behövas i framtiden då jag på grund av incidenten, med största sannolikhet, blivit steril.
submitted by Nobelix to swedishproblems [link] [comments]


2014.11.10 16:04 kastabortthrowaway Moment 22 i de svenska systemen (krysspost från swedishproblems)

Behöver vård, motivation och stöd för att skaffa mig en ny inkomst, så jag kan få vård, motivation och stöd. Har inte råd att söka privat, men det finns ingen vård att få i det offentliga systemet, så mitt enda alternativ ÄR tydligen privat vård.
Den offentliga vården saknar resurser för att för få arbetar. Folk är arbetslösa och passiviserade för att det inte finns resurser i den offentliga vården.
Får ingen hjälp från Arbetsförmedningen förrän jag fått vård. Får ingen hjälp från Försäkringskassan förrän jag fått vård. Får dock ingen vård.
Behöver fan psykologstöd enbart för att stå ut med vården (eller snarare avsaknaden därav), och all förbannad byråkrati!
Fyllde precis i en intresseanmälan Är du intresserad av att gå i terapi hos någon av våra studentterapeuter? hos Psykologiska Institutet. I fältet "beskriv kortfattat vad du vill ha hjälp med":
Sjukskriven sedan 2011 p.g.a utbrändhet. Har ännu inte fått träffa psykolog eller fått påbörja någon behandling. Har inte ställts någon diagnos, utan jag har enbart slussats runt mellan olika instanser. Väntar nu på psykologkontakt på [namn på mottagning], men har fått beskedet att det kan dröja uppemot ETT ÅR ytterligare, trots att jag redan väntat över 3 år. Har idag ingen samtalskontakt ö.h.t, endast några förbannade piller (Cymbalta). Har även testat Sertralin, Mirtazapin, Lamotrigin, Atarax, Imovane, och gud vet vad. Har förlorat jobb och vänner, livslust och all form av drivkraft under de år jag passiviserats i väntan, hela tiden med vaga löften om att "SNART kommer du få hjälp", sedan har jag slussats vidare till någon annan instans, och cirkusen har börjat om med ett halvårs väntan, ett läkarbesök och sedan ett halvårs väntan till innan nästa besök. Trots flera påtryckningar från Patientnämnden så händer ingenting, inte ett förbannade skit.
Känner hatet mot hela vårdsystemet bubbla inom mig, och orkar snart inte längre. Har blivit rekommenderad av min flickväns samtalskontakt (på en annan mottagning eftersom hon bor i en annan stadsdel och därmed tillhör ett annat vårdområde) att söka hjälp här. Inget annat verkar ju finnas.
Har vid varje nytt möte sedan 2,5 år inlett med att kräva att "om ingenting finns att erbjuda här så vill jag ha information om vart jag kan vända mig för att få hjälp, eller hur jag gör tillväga för att söka hjälp inom ett annat landsting", men möts varje gång bara med ett uppgivet "men nu ska du ju 'snart' få hjälp". Sedan har ingenting hänt.
Hade jag fortfarande haft ett jobb eller en vettig ersättning från Försäkringskassan så hade jag sök vård privat, men med en ersättning som motsvarar socialbidrag så finns inte utrymme för sådana utgifter, trots att jag mest äter kikärter och ris. Har inte ens råd att köpa ett par skor, och de jag håller på falla i bitar.
Lägg ner Landstinget, lägg ner Sahlgrenska, lägg bara ner! Inkompetenta idioter!
Sossarna har styrt regionen i 20 år, men alla gnäller på "Alliansen". Inte ett skit har dock förändrats sedan 2004 när jag första gången sökte hjälp inom psykiatrin, långt innan situationen blev ohållbar och jag gick in i väggen. Då fanns heller ingen Allians att skylla på, bara inkompetens, och ingenting har förändrats.
submitted by kastabortthrowaway to sweden [link] [comments]


2014.11.10 15:02 kastabortthrowaway Moment 22 i det svenska systemet

Behöver vård, motivation och stöd för att skaffa mig en ny inkomst, så jag kan få vård, motivation och stöd. Har inte råd att söka privat, men det finns ingen vård att få i det offentliga systemet, så mitt enda alternativ ÄR tydligen privat vård.
Den offentliga vården saknar resurser för att för få arbetar. Folk är arbetslösa och passiviserade för att det inte finns resurser i den offentliga vården.
Får ingen hjälp från Arbetsförmedningen förrän jag fått vård. Får ingen hjälp från Försäkringskassan förrän jag fått vård. Får dock ingen vård.
Behöver fan psykologstöd enbart för att stå ut med vården (eller snarare avsaknaden därav), och all förbannad byråkrati!
Fyllde precis i en intresseanmälan Är du intresserad av att gå i terapi hos någon av våra studentterapeuter? hos Psykologiska Institutet. I fältet "beskriv kortfattat vad du vill ha hjälp med":
Sjukskriven sedan 2011 p.g.a utbrändhet. Har ännu inte fått träffa psykolog eller fått påbörja någon behandling. Har inte ställts någon diagnos, utan jag har enbart slussats runt mellan olika instanser. Väntar nu på psykologkontakt på [namn på mottagning], men har fått beskedet att det kan dröja uppemot ETT ÅR ytterligare, trots att jag redan väntat över 3 år. Har idag ingen samtalskontakt ö.h.t, endast några förbannade piller (Cymbalta). Har även testat Sertralin, Mirtazapin, Lamotrigin, Atarax, Imovane, och gud vet vad. Har förlorat jobb och vänner, livslust och all form av drivkraft under de år jag passiviserats i väntan, hela tiden med vaga löften om att "SNART kommer du få hjälp", sedan har jag slussats vidare till någon annan instans, och cirkusen har börjat om med ett halvårs väntan, ett läkarbesök och sedan ett halvårs väntan till innan nästa besök. Trots flera påtryckningar från Patientnämnden så händer ingenting, inte ett förbannade skit.
Känner hatet mot hela vårdsystemet bubbla inom mig, och orkar snart inte längre. Har blivit rekommenderad av min flickväns samtalskontakt (på en annan mottagning eftersom hon bor i en annan stadsdel och därmed tillhör ett annat vårdområde) att söka hjälp här. Inget annat verkar ju finnas.
Har vid varje nytt möte sedan 2,5 år inlett med att kräva att "om ingenting finns att erbjuda här så vill jag ha information om vart jag kan vända mig för att få hjälp, eller hur jag gör tillväga för att söka hjälp inom ett annat landsting", men möts varje gång bara med ett uppgivet "men nu ska du ju 'snart' få hjälp". Sedan har ingenting hänt.
Hade jag fortfarande haft ett jobb eller en vettig ersättning från Försäkringskassan så hade jag sök vård privat, men med en ersättning som motsvarar socialbidrag så finns inte utrymme för sådana utgifter, trots att jag mest äter kikärter och ris. Har inte ens råd att köpa ett par skor, och de jag håller på falla i bitar.
Lägg ner Landstinget, lägg ner Sahlgrenska, lägg bara ner! Inkompetenta idioter!
Sossarna har styrt regionen i 20 år, men alla gnäller på "Alliansen". Inte ett skit har dock förändrats sedan 2004 när jag första gången sökte hjälp inom psykiatrin, långt innan situationen blev ohållbar och jag gick in i väggen. Då fanns heller ingen Allians att skylla på, bara inkompetens, och ingenting har förändrats.
submitted by kastabortthrowaway to swedishproblems [link] [comments]


2014.08.29 13:27 Alleballe Skulle handla på coop.....

Skulle betala i kassan och tjejjen i kassan frågar om jag är medlem, jag svarar nej och då frågar hon om jag vill bli. Då jag svarar nej så frågar hon varför inte(redan här börjar det bli jobbigt)? Jag säger som det är att min flickvän har tagit ut ett tvillingkort på sitt medlemskort och att jag inte fått det än. Då frågar hon glatt efter mitt personnummer så hon kan kolla om det jag redan blivit medlem fast än kortet inte kommit. Givetvis så hör hon fel på personnumret och det uppstår en pinsam ordväxling(som om det inte redan växlats för många ord!!). Till slut så går allting igenom och jag kan börja packa ner mina varor i påsarna, då lyfter jag upp blicken och möts av en jättekö med människor som stirrar på mig med ögon som säger:" Fy, sådär gör man bara inte här i sverige!"
Känner mig smutsig nu.
submitted by Alleballe to swedishproblems [link] [comments]