Utländska kvinnor

Debattartikel: Vi behöver en sund bostadspolitik

2020.11.21 23:31 SylianRiksdagen Debattartikel: Vi behöver en sund bostadspolitik

Sveriges bostadssituation har blivit allt sämre, mycket på grund av tidigare misstag i den politiska planeringen och svaga satsningar. Vi behöver ta rejäla tag för att främja en sund bostadsmarknad, som uppfyller människors behov snarare än vinstintresse. Alla har rätt till en trygg bostad, och dagens bostadsbrist skapar många problem. Många ungdomar har det svårt att hitta sin första lägenhet, speciellt i storstäderna. För många kan detta leda till problem och en uppskjutning av vuxenlivet och ökad självständighet. Det gör det också värre för människor som bor i utsatta situationer, som dysfunktionella relationer och svåra familjeförhållanden. Vi ser exempelvis hur kvinnor som bor i skyddat boende tvingas stannar där längre än nödvändigt. Det gör det också svårare för människor att flytta för att studera eller jobba, och ibland leder det till att människor accepterar att bo i andra hand och får betala ockerhyror.
Vänsterpartiet tar bostadsbristen på stort allvar. I första hand behöver vi bygga fler hyresrätter med rimliga hyror och fler studentlägenheter. Det är också viktigt att vi har segregeringen i åtanke och att vi bygger blandat, med fler billiga hyresrätter i villaområden så att även låginkomsttagare kan bo där, och fler bostadsrätter och småhus i hyresrättsområden som gör dessa områden mer attraktiva för medelinkomsttagare och högavlönade. Detta bidrar till att minska bostadssegregeringen.
Vänsterpartiet säger nej till marknadshyror, då det skulle leda till högre hyror i överlag. Vi behöver en bostadsmarknad tillgänglig för alla, marknadshyror skulle göra det svårt för människor med begränsade resurser att hitta rimliga bostäder. Även människor som är skuldsatta, är arbetslösa, sjuka, eller deltidsarbetare ska ha en bostad. En trygg bostad är en rättighet, inte ett privilegium.
Vad skulle hända om vi avreglerade bostadsmarknaden och lät marknadskrafterna sköta det i ännu högre grad? Vi kan se på vad som hände i London: Högre hyror och kapitalister som köper lägenheter som de låter stå obebodda i väntan på prishöjningar. Sådan spekulation kanske är ekonomiskt gynnsam för kapitalister, men vanligt folk behöver någonstans att bo, bostäder ska inte vara en del av ett ekonomiskt spel, de ska vara bostäder. Vi ser också många städer i Europa som har företag som sysslar med fördelning av tillfällig andrahandsuthyrning: Det kan tyckas vara ett bra sätt att dela på bostäderna, men i praktiken har det lett till att bostäder som annars hade kunnat användas för permanenta bostäder istället hyrs ut tillfälligt, givetvis till väldigt höga priser. Detta innebär att antalet bostäder som folk faktiskt kan bo i minskar. I Sverige är vi inte där ännu, men om vi lyssnar på frimarknadsförespråkarna så kommer vi komma dit förr eller senare. Vänsterpartiet står för en sund bostadspolitik som gynnar vanligt folk, inte kapitalister.
Vänsterpartiet vill ta itu med så kallade ”renovräkningar”. Det är ett växande problem, där hyresvärdar renoverar lägenheter och höjer hyrorna. I många fall ordentligt, i vissa fall dubblas hyran. Detta sker ibland av utländska riskkapitalister som köper svenska hyresrätter och tjänar pengar på svensk egendom. Vänsterpartiet vill lagstifta för att begränsa detta, vi vill se bostäder som en grundläggande rättighet för varje individ. Det kapitalistiska systemet värdesätter profit över människors väl, vi behöver en bostadspolitik som sätter människan i centrum, inte vinning.
Vänsterpartiet är beredd att öka den statliga finansieringen av bostadsbyggandet, både genom stöd och lån. Varje kommun har dessutom skyldighet att bidra till att planera och bygga fler bostäder. Vi kan inte lita på att marknaden löser problemet, i så fall hade vi inte haft en bostadsbrist till att börja med. Marknaden har byggt för lite och för dyrt, Vänsterpartiet är redo att satsa på bostäder som fler har råd med. Profit får inte prioriteras över människors välmående.
submitted by SylianRiksdagen to ModellMedia [link] [comments]


2020.11.10 03:56 _vinpetrol 2020-11-10 Nattens nyheter

Nya grova brott Källa
Mordförsök, storbråk - Stockholm expressen
Mordförsök - Stockholm expressen
Mordförsök - Karlshamn svt
Kvinna försökte gripa tjuv – knivskars - Vänersborg expressen
Bilrån - Stockholm mitti
Andra brott samt övriga nyheter
Ambulans vandaliserades - Stockholm svt
Tre utländska medborgare häktade för sadelstölder polisen
Tonåring som misstänks för mord har dömts för mordförsök - Örebro svt
25-åring häktad för knivmordet på 17-årige pojken i Malmö expressen
Patient i Karlstad fick telefon stulen – blev av med över 100 000 kronor svt
Skadad polis blev inte påkörd svt
4.5 års fängelse för mordbrand - Gotland svt
2.5 års fängelse för innehav av granater och automatvapen - Stockholm mitti
submitted by _vinpetrol to Sverige [link] [comments]


2020.09.18 15:39 SylianRiksdagen Sylian Stenberg (SE) håller tal i Uppsala

Sylian Stenberg håller tal på Vaksala torg i Uppsala.
Alla har rätt till någonstans att bo. I dagens Sverige råder det dock brist på bostäder, vilket skapar stora problem för många. Fler och fler ungdomar har svårt att hitta sin första bostad, och många, i synnerhet i storstäderna, tvingas bo hemma allt längre. Detta kan medföra stora problem för individen, att flytta hemifrån är för många det första steget in i vuxenlivet och ökad självständighet. Det är extra problematiskt för personer som lever i svåra familjeförhållanden. Bostadsbristen gör det också svårare för par att separera från dysfunktionella relationer, vilket särskilt drabbar utsatta kvinnor. Kvinnor som idag bor i skyddat boende tvingas ofta stanna kvar där länge än vad som egentligen är nödvändigt, just på grund av bostadsbristen. Detta är oerhört problematiskt.
Bostadsbristen begränsar människors frihet. Personer som vill flytta för att studera eller hitta ett jobb kan hindras från detta på grund av att de inte kan hitta någon adekvat bostad. Vissa väljer att bo i andra hand, men får då ofta betala ockerhyror.
Socialistisk Enhetsfront kommer att jobba på att motarbeta bostadsbristen. Vi vill bygga mer hyresrätter med rimliga hyror. Vi vill bygga fler studentlägenheter, både individuella och i korridor. Segregeringen är också ett problem som delvis beror på bostadsmarknaden, vi vill därför satsa mer på att bygga blandat: Fler billiga hyresrätter ska byggas i villaområden för att göra det möjligt även för låginkomsttagare att bo där, och fler bostadsrätter och småhus ska byggas i hyresrättsområden för att göra dessa områden mer attraktiva för medelinkomsttagare och högavlönade. Detta kommer minska bostadssegregeringen.
Ibland talas det om marknadshyror, som om detta skulle vara något önskvärt. Marknadshyror skulle drastiskt öka priserna, vilket skapar oerhörda problem. Socialistisk Enhetsfront säger nej till marknadshyror. Dagens bostadsmarknad är redan svår för personer med begränsade resurser, som exempelvis många arbetslösa, sjuka, deltidsarbetare, eller folk som har gamla skulder. Många av de nya lägenheterna har redan höga hyror, marknadshyror skulle göra problemet ännu värre.
Det finns ett växande problem som ibland kallas ”renovräkningar”. Hyresvärdar renoverar lägenheter och höjer sedan hyrorna, ibland markant. Det finns exempel där hyran har höjts med 50, 70, ibland 100 procent, vilket tvingar många att lämna sina hem. Detta är ett exempel på hur girighet i dagens samhälle går framför folkets bästa. I vissa fall är det från utländska riskkapitalister som köper upp hyresrätter för att tjäna stora pengar. Vi behöver en lagstiftning för att motarbeta detta, det slår oerhört hårt mot sjukpensionärer, socialbidragstagare och långtidsarbetslösa i synnerhet. Bostäder ska inte ses som en kugge i det kapitalistiska spelet, utan som en grundläggande rättighet för varje individ. Socialistisk Enhetsfront ämnar vidta åtgärder för att motarbeta alla dessa problem. Vi ser problemen med dagens bostadsmarknad, och vi kommer arbeta för att lösa dem.
Applåder, och Sylian Stenberg stannar kvar för att prata bostadspolitik.
submitted by SylianRiksdagen to ModellMedia [link] [comments]


2019.06.19 15:55 nyhetsbubbla Kurdiska läkaren Nemam Ghafouri som de senaste åren hjälpt IS-terroristernas offer i Irak och Syrien kräver att utländska kvinnor som rest till kalifatet ska skiljas från sina barn och ställas inför rätta, oroas för barnen och hävdar att hon inte hittat en enda kvinna som känt

Kurdiska läkaren Nemam Ghafouri som de senaste åren hjälpt IS-terroristernas offer i Irak och Syrien kräver att utländska kvinnor som rest till kalifatet ska skiljas från sina barn och ställas inför rätta, oroas för barnen och hävdar att hon inte hittat en enda kvinna som känt submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2018.10.24 15:44 nyhetsbubbla Organisationen Vi är Sverige utbildar invandrarmän i demokrati och jämställdhet i syfte att kvinnor ska slippa förtryck, grundare Vladimir Ahmed tror på modell med utländska förebilder för att få budskap att nå fram, styrgrupp består av integrations- och jämställdhetsexperter

Organisationen Vi är Sverige utbildar invandrarmän i demokrati och jämställdhet i syfte att kvinnor ska slippa förtryck, grundare Vladimir Ahmed tror på modell med utländska förebilder för att få budskap att nå fram, styrgrupp består av integrations- och jämställdhetsexperter submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2018.03.28 15:37 nyhetsbubbla Janine Alm Ericson (mp): Polens stärkta band med kyrkan gör att vi måste subventionera aborter åt utländska kvinnor i Sverige, de 5 000 SEK de redan nu kan betala för tjänsten för mycket

Janine Alm Ericson (mp): Polens stärkta band med kyrkan gör att vi måste subventionera aborter åt utländska kvinnor i Sverige, de 5 000 SEK de redan nu kan betala för tjänsten för mycket submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2017.10.14 17:52 kvinnofridiSverigenu Utländska kvinnor väljer SD före S

Utländska kvinnor väljer SD före S submitted by kvinnofridiSverigenu to Sverige [link] [comments]


2016.12.21 16:28 vonadler [HPSA] Merkantilism i Sverige

HPSA brukade betyda Historical Public Service Announcement, men på Bromskloss utmärkta inrådan står det numera för Historia På Sweddit Anbefalles.
Här kan du läsa tidigare HPSAer.
Det var ett tag sedan sist, så det är nog dags nu. Det ska handla om merkantilism i Sverige.
För de som inte riktigt har koll på sin ekonomiska historia så är merkantilismen en ekonomisk teori som föregick marknadsliberalismen. Merkantilisterna trodde på ädelmetallers inneboende naturliga värde och att öka tillgången på dem var att öka sin rikedom. Därför skulle ett land försöka importera så lite som möjligt och exportera så mycket som möjligt för att öka sin tillgång på ädelmetaller (som användes för som betalningsmedel i form av guld- och silvermynt). En stark stat som kunde upprätthålla tullar och med ekonomiska incitament (tullar och subventioner) och tydliga lagar och regler få handeln att gå den väg man ville var förstås nödvändigt, liksom en stark vapenmakt som kunde försvara landets ekonomiska intressen. Merkantilismen dominerade under den tidiga moderna perioden, ungefär från 1500-1800.
För moderna ögon kunde merkantilismen ta sig väldigt fåniga uttryck och idag ska vi titta på några av dem. Många av förbuden, tullarna och subventionerna ska också ses i samband med tidens politik och tankegods, med vilka de var intimt sammanvävda.
Kaffe var tidigt populärt i Sverige, då Karl XII och hans soldater tog med sig det hem till Sverige efter att ha lärt sig dricka det under tiden i Bender, numera Moldavien, då Ottomanska Riket. Importen var ju dålig enligt merkantilismen, så vid 1756 års riksdag infördes förbud, och Stockholms c:a 50 kaffehus fick stänga. Bondeståndet, argt efter att borgarståndet gått med på sekreta utskottets linje om förbud för husbehovsbränning (för att ge staten monopol på destillerandet av brännvin) drev linjen delvis för att hämnas. 1769 ersattes förbudet med en tull, men 1794–1796, 1799–1802 och 1817–1823 rådde återigen förbud mot kaffe. Brott straffades med böter.
På 1600-talet infördes förbud för medlemmar av borgarståndet att bära spets och pärlor, huvudsakligen för att minska importen av utländska lyxresurser, men också för att de allt mer ekonomiskt starka borgarfruarna plötsligt kunde klä sig lika fint som fina adelsfröknar, och drev upp priset på lyxartiklar så att en del av de mindre bemedlade i adeln inte riktigt hade råd med dem. Förbudet blev ett misslyckande, då särskilt de tyska borgarfruarna öppet trotsade lagarna och gick med spets och pärlor. När de kallades till förhör vägrade de helt enkelt att inställa sig, varvid myndigheterna tycks ha tyckt att det var alldeles för pinsamt att hämta redliga borgarfruar med vapenmakt och släppte det hela.
Riksdagen 1731 var en av de som gick allra längst vad gällde försöken att reglera mode. Man bestämde helt enkelt att det nuvarande manliga modet skulle gälla och bad Hennes Majestät Drottningen Ulrika Eleonora att ta fram ett lämpligt mode för kvinnor som sedan skulle vara för evigt. Böter för någon som ändrade i ett plagg, befintligt eller nytt, skulle bara 400 daler silvermynt, vilket blir 39 278 kr (med konsumentprisindex) eller 736 002 kr (om man räknar antalet timmar en arbetare behövde arbeta då för att få ihop summan och hur mycket han skulle få om han arbetade samma tid idag). Samtidigt passade man på att förbjuda utländska möbler och biljard, då det liksom utländskt mode inspirerade till olutheranskt slösande av tid och pengar. Debatten gick hög, och Landshövding Wrangel menade att det var bättre att ungdomen spelade biljard än att de satt i en källare och söp och Major Wrede påpekade att det vore synd att förbjuda biljard, då det var ett ädelt spel. Men Generalmajor Lagercrona ansåg att syndfullt spel och dobbel skulle leda till vrede och aggressioner. Major Wrede undrade då om de inte skulle förbjuda källare också?
På 1680-talet gjordes envetna försök att göra Stockholm till ett center för sidenproduktion och -handel. Sommaren 1687 kom två armeniska köpmän till Stockholm med ett lager råsilke av rätt usel kvalitét. Karl XI såg en möjlighet att göra Stockholm till ett center för sidenhandel och -produktion och försökte förmå Stockholms köpmän att sätta igång en produktion, något som misslyckades tills magistraten helt enkelt tvingades med kunglig order att köpa silket till högre pris än armenerna krävt (i hopp om att andra skulle följa efter när de hörde om priserna och Stockholm bli handelscentrum för siden). Eftersom Danmark just då var indraget i konflikt och därmed var blockerat av Nederländerna kunde Stockholm rekrytera ett 50-tal franska och nederländska sidenvävare från de kungliga danska sidenmanufakturierna i Köpenhamn, då de saknade råsilke att arbeta med på grund av blockaden. Dessas resa betalades av Stockholms stad och ett större faktori för tvättning, färgning och vävning av siden inrättades på Södermalm i ett flertal olika lokaler (däribland Södra Stadshuset, idag Stadsmuseet). Man gjrode sitt bästa för att framställa avancerade mönster och köpte in guld att väva in i tyget, men allt för intet. Råmaterialet var inte av bästa kvalitét, verksamheten drogs med problem och fick inte fram tyger av samma kvalitét som det som kunde levereras av det nederländska Ostindiska Kompaniet. Trots att hovet aktivt stödköpte siden och både import av och bärandet av kläder av importerat siden förbjöds lyckades man aldrig gå med vinst. Drömmarna om Stockholm som en sidenmetropol dog i pesten 1710, då de flesta rika stockholmare lämnade staden för att fly sjukdomarna och tillverkningen lades ned.
Den nationala dräkten var ett våldsamt impopulärt försök att införa en slags civil uniform för hovet och statliga tjänstemän, inklusive byråkrater, domare och diplomater. Genom att tillverka kläder av varor som fanns i landet skulle importen strypas. Resultatet var tyvärr mest att svenska tjänstemän blev utskrattade utomlands, särskilt de som var lite fläskiga, då dräkten inte alls såg bra ut på män med rondör.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2016.12.01 10:49 Tszemix Det här är inte okej!

För ett tag sen postades detta inlägg. Vad jag finner bedrövligt är när man jämför bild 2 och 3, som visar att Svenskar har bidragit Italienare med brudar medan Svenskar fick pizzan. Det här är inte okej!!! Vad jag skäms mest över är att ni Svenskar inte ens har reagerat på detta!? Inte undra på att dom flesta Trump-supportrar kallar er för cucks, eftersom ni verkligen påvisar att ni saknar förmågan att stå upp för sexistisk propaganda gentemot svenska kvinnor. Det är alltså okej för utlänningar att reducera svenska kvinnor till sexobjekt, medan det är extremt rasistiskt och perverst ifall svenska män gjorde samma sak för utländska kvinnor.
EDIT: Nedröster, typiskt. Förklara varför ni inte gillar min åsikt?
submitted by Tszemix to sweden [link] [comments]


2016.08.22 13:56 J-Osef Tågtant

Sitter på tåget och Svensk äldre kvinna försöker ragga på två utländska manliga turister, pratar alkohol, droger och svenska kvinnors sexliv. Samt passar på att dela med sig av hennes allmänna livshistoria.
Allt på en såndär härlig allmän "i Sverige är vi så duktiga på engelskaengelska"
Sitter dessutom hängande över tågsätet sådär schysst hippieaktigt samt tagit av sig båda skorna.
De två turisterna ser sådär lagom intresserade ut
Inte egentligen störande eller så, så inte därför jag skriver. Mest kul att iakta.
submitted by J-Osef to sweden [link] [comments]


2016.06.25 00:45 Sunrutas Min fars tid i Kamerun - oförklarig händelse?

När jag var liten brukade far berätta om sin tid i Afrika. Efter studenten hade han åkt ner till Afrika för att arbeta för min mors far som var stationerad långt inne i Kameruns djungeltropiker. Min morfar arbetade som biolog. De hade en forskningssation som -då under fars tid- blivit utsliten av alla omgångar biologer som kommit ner dit för att arbeta på sina projekt. Far var anställd som assistent till min morfar.
Forskningsstationen låg inte långt från en sjö i den nordvästra provinsen av Kamerun. Det var i det området som stor del av projekten biologerna arbetade på pågick, berättade morfar genom min far. Ibland fick far följa med min mors far men oftast fick han sitta kvar på stationen för att gå igenom resultat från dagen innan. Det var mycket data att gå igenom. Data som gjorts när de mätt nivåer på olika kemiska egenskaper i sjöar och marker över tid. Hjälpa till med kartläggningen av ekosystem och nya arter var också en del av morfars jobb, här fanns det också jobb för far att göra. Det mest tidskrävande arbetet var egentligen interagerandet med lokalbefolkningen. Morfar som vid det här laget av historien varit där ett bra tag hade lärt sig tillräckligt om kulturen och språket för att på ett enkelt sätta kunna kommunicera och komma med frågor om allt möjligt egentligen: råd om trakten; ett annat perspektiv på växter, djur, träd, sjöar (nästan allting hade en historia bakom sig); ibland om de vill komma över på middag på deras station som tack för deras hjälp.
Det var en sjö som det fanns en mysterisk sägen bakom. Lokalbefolkningen var väldigt rädd för sjön och sa att den bar med sig skrock för vad som "i framtiden väntade". Det hade i generationer talats om hur det en dag för ca 200 år sedan hade hittats massa boskap i närheten av sjön oförklarigt avlidna. Detta hade de sett som ett tecken från Gud och med det börjat se sjön som helig i den bemärkelsen att det var Guds sjö och människan ej fick bada i den. Detta hade de lärt sig av boskapet som druckit från det. Mer kunde morfar inte luska ut ur dem hade han sagt till min far.
Min far hade alltid haft inställningen att det måste finnas en naturlig förklaring till allt som sägs. Så sägenen var bara en sägen. Morfar däremot tyckte annorlunda. Trots att han var en biolog så utgjorde patos en stor del av hans karaktär. Han hade på senare år avvecklat den logiska delen han som färsk student anammat. Detta efter att ha arbetat till stor del i närheten av människor och insett dess betydelse för sina projekt.
Den här sägen var egentligen inget som deras projekt berörde även om de labbade mycket i närheten av sjön och ibland hjälpt marinbiologer med utlåning av båt ut i sjön.
Det intressanta som min far berättade var hur en dag en hel lokalbefolkning och boskap dött ut (detta i nutid under tiden som detta återberättas från och inte om det som sägs ha hänt för 200 år sedan). Över tusen man och kvinnor, minst lika mycket boskap berättade min far för mig hade dött.
De hade -innan det här hände- blivit klara med ett projekt och lämnat in förknippad rapport till handledare. De västerländska förnödenheterna började ta slut så det fanns ingen bättre tid att åka in till staden för att fira projektets avslut och bunkra upp på mat. De övernattade alltså i staden och när de efterföljande dag kommit tillbaka till stationen märkte de egentligen ingenting ovanligt. Det var när Jenna, amerikansk marinbiolog, hade kommit inspringande in till labbet där far och morfar höll till. I vanliga fall är de vana med att folk springer runt för varannan månad tror någon att de hittat något som skulle nå rubriker i populära vetenskapstidsskrifter. Men nu var det något alarmerande med hur hon rusade in i labbet. Hon hade fortfarande på sig sin dykardräkt men också sin dykarmask och syrgastub. Hon kunde inte säga något med sin mask på och med tanke på hur uppjagad hon var såg hon inte ut att vilja ta av sig den heller. I sin hast letade hon runt efter något. Hon fann tillslut ett pappersblad och penna och ritade snabbt som ögat upp molekylen för koldioxid och texten "30x 106 mI" utskrivet bredvid denna molekyl. Far förstod inte vad hon menade, men morfar förstod. Kvickt hade morfar sprungit till reservlagret och hämtat 2 syrgastuber med dykarmask kopplad till sig. De sprang alla tillbaka till bilen och körde in till staden där ringde de alla möjliga samtal de kunde komma på: ambulans/sjukhus (Jenna hade under bilturen intill staden när de kunnat ta av sig sina masker förklarat hur hon sett människor ligga livlösa intill sjön); instituionerna på universiteten som skickat dit dem; personer som varit där i forskningssammanhang sedan tidigare som kan ha haft värdefull information att dela med sig av.
Den första person som min morfar försökte få kontakt med var en geolog som genomfört forskningsprojekt kring vulkanaktivitet på just den sjön. Den här sjön låg ovanpå en inaktiv vulkan och min morfar hade berättat för min far hur han i sitt bakhuvud hade en hypotes kring den 200 år gamla sägen om den utdöda lokalbefolkningen och sjön. Min morfar hade berättat för min far om något som heter liminiska utbrott. Ett liminiskt utbrott är koldioxid som släpps ut i sjöar från dess hypolimnion. Detta ligger under termoklinen (långt nere i sjön) och kan ske efter jordskred eller explosioner. Koldioxidet stiger upp och kan lägga sig som moln runt epicenter men kan också sprida sig distanser på flera kilometer. Om det är dalområden i närheten kan molnen fastna mellan dessa dalar. Något som det var här. Morfar hade tydligen inte vågat framföra den hypotesen för han tyckte den lät alldeles för galen men det var den enda rimliga förklaringen just nu. Det var av den anledningen han ville kontakta geologen - han ville få det bekräftat innan han nämnde något till de andra. Geologen hade tydligen dött av ålder, detta fick min morfar höra från hans fru som svarade i telefon. Det vara bara att fortsätta med ringandet.
Folk de kontaktat kom redan samma kväll de ringt. Jenna hade fått tag på några som verkligen behövdes där. Hon hade ringt in ett organ vilka kallar sig för Assistans/insats-arbete vid Utländska Katastrofer (Office of Foreign Disaster Assistance). Detta organ hade skickat ett flerdisciplinärt team som skulle biträda den Kamerunska regeringen med deras arbete vid den här situationen. Det var två rättsläkare därifrån som väldigt snabbt kunde konstatera och bekräfta teorin om koldioxidmoln som spridit sig från sjön. Detta från obduktionen där de avlidna visat symptom på kvävning. 161 människor överlevde och det utgjorde endast 16%. Morfar hade tillsammans med rättsläkarna besökt de överlevande och han hade berättat för min far hur förfärad han var efter det besöket. Enligt hur morfar återberättat till min far så hade många av dessa överlevare förlorat sin talförmåga. Läkarna hade sagt att det var en konsekvens av den höga halten koldioxid som lämnat skador på hjärnan. Det var inte alla det var såhär för men de som inte hade förlorat talförmågan gick det inte ens att prata med. Några var i katatoniska stater medans andra hade blivit schizofrena (och schizofreni och vissa andra mentala ohälsor är något som är gängse i västerländska länder).
Min far som var där avslutade historien med någonting som var märkvärdigt för situationen. Redan dagen efter var den amerikanska insatsbranchen vid utländska katastrofer påväg hem. För att vara ca 1500 (som de sagt) som dött så var allting uppstädat väldigt snabbt. Man får komma ihåg att det ändå är väldigt stora områden det rör sig om. Om inte det var konstigt så var det ännu mer märkvärdigt hur två amerikanska jetflygplan från deras flygvapen hade landat och haft flertal containrar inlastade i sig. Detta hade Jenna berättat för hon verkade som kontaktperson för denna insatsbranch och hade kommit in för att möta dem när de först kommit dit, för att sedan under bussfärden till staden briefa dem om allting de visste då och för att nu följa med hem till sitt hemland. Hon berättade det hon hade sett på flygplatsen när hon anlänt till sitt hem. De hade bråttom hem hade hon sagt till min far.
Denna historia får mig alltid att tänka på vad som kan ha funnits i dessa containrar. Jag har en misstanke...
submitted by Sunrutas to sweden [link] [comments]


2016.03.08 11:59 LadyManderly Internationella kvinnodagen - Historiska svenskor - Eva Ekeblad

Våra knugar har vi rätt bra koll på, likaså Carl von Linné och August Strindberg. Nu är det dags att vigda våra mentala spektrum lite. Det är internationella kvinnodagen, för helvete! Slå dig ned i din badstol på Hyllie badet och läs lite!
Eva De La Gardie, senare Eva Ekeblad är den första kvinnan i Sveriges historia som blev intagen i Vetenskapsakademin, vilket inte är illa sittpinkat med tanke på att det var år 1748 (några år tidigare än porträttet ovan målades). Som namnet antyder kom hon från en släkt med en ganska så lång historia i Sverige, vilket kan vara anledningen till att hon gifte sig med med Riksrådet Claes Claesson Ekeblad. Eftersom hennes man var ganska upptagen (riksråd är, som namnet antyder, rådgivare till riket, alltså kungen) så blev det Eva som fick sköta förvaltandet av de tre gods som de hade mellan sig. Hon gick även till lantbostämmorna där cirka tvåhundra representanter diskuterade var som skedde i godsen och på dessa har hon beskrivits som auktoritär men rättvis (med tidens mått!) och såg med stort ogillande på fogdar som förtryckte allmogen och försvarade dem mot övergrepp så länge de levde upp till sina skyldigheter. "Allenast de göra sin skyldighet" så skulle bönderna alltså ges fan i. Hon kallade senare vissa fogdar till sig och höll räfst och straffade dem som hon tyckte inte skötte sitt jobb.
Här är lite citat om henne skrivna av samtida vittnesmål.
"Stohla (ett av hennes gods) långt agrablare än någon av de andra gårdarna för sin belägenhets skull, för sina commodieteter och för den särdeles ordning, som där regerar.""
"[Hon är] en av de få societetsdamer vars heder ansågs vara obefläckad."
När det började bli snack om att ta in Eva i Vetenskapsakademin för hennes analyser (se nedan) så skrev bland annat riksrådet Nils Palmstierna såhär.
""om icke akademien kunde kalla till ledamöter vittra fruntimmer, vilket ej skall vara obrukeligit i utländska societeter, såsom marquise de Chatelet i Bolongiska akademien. Föreslog fördenskull grevinnan fru Ekeblad, som i anledning av den synnerliga håg hon haver för försöks anställande, ej skulle underlåta att ytterligare giva varjehanda nyttiga rön vid handen".
Den tredje december 1748 så blir Eva intagen i Vetenskapsakademin (för en vetenskaplig redogörelse om hur man gör brännvin av potatis!) som svarade henne uppmanande att hnn (samt 'hela könet') skulle fortsätta sitt vetenskapliga arbete för att förbättra hushållen/godsen och därmed sätta en bild för andra kvinnor att leva sig upp till. Hon deltog aldrig på några av mötena själv men skrevs in från och med 1751 som hedersmedlem, liksom den dåvarande konungen. En sidnotis är att en av de vetenskapsmän som godkände hennes inlägg och propagerade för hennes intagande var Jacob Faggot (barnsligt flin).
Som dåtidens protestantiska merkantilism krävde var hennes uppfinningar i princip baserade på hur nyttigt det kan vara och det var hennes och i princip hela den protestantiska världens tankar när man satte sig ned vid uppfinningsbordet. Bland hennes skapelser finns, som ovan nämnt, brännvin av potatis, perukpuder av potatis (vilket var en stor grej, eftersom det gamla pudret innehåll arsenik!) samt samt hur man producerar potatisstärkelse. Hon tyckte man kunde göra det mesta med potatis och en historia om henne säger att hon hade potatisblommor i sin peruk.
Hon hängde en del med Lovisa Ulrik, dåvarande drottningen av Sverige som mot slutet av sitt liv ansåg att Eva Ekeblad var en av hennes enda två riktiga vänner i Sverige (Lovisa var från Tyskland/Preussen, som så många andra kungligheter i Sverige).
När gubben hennes dog 1771 (hon skulle leva i femton år till) så fick hon Mariedals slott i änkepension att driva helt i sitt eget namn och sålde av några av de andra ägorna som hon och mannen haft tillsammans. Hennes son ärvde Stohla-godset som hon dock förvaltade åt honom eftersom han hade, liksom far sin, en karriär i hovet att ta hand om.
När tronarvingen föddes 1778 så var Eva där och det började diskuteras om hon kunde ta någon viktig roll vid hovet hon också, såsom Överhovmästarinna eller Statsfru. Av det blev det dock inget av eftersom hon snart föll i svår sjukdom och spenderade resten av sitt liv i Stockholm, uppassad av läkare och mot slutet invalidiserad.
Det hindrade henne dock inte från att bli ovän med sin oduliga son (som ville ha mer stålar trots att han inte betalt tillbaka lån som han tagit från henne) eller från att han fester som beskrivs bäst i följande citat: "Här är så mycket unga herrar, så vore inte din mor så gammal som hon är, vet jag inte hur man skulle döma"
Sonen (den enda av sju barn) beskrev senare sin mor ungefär såhär: "hon förde spiran i sitt stora hushåll i det Ekebladska huset".
Som en sidnotis kan det nämnas att det tog 209 år för vetenskapliga akademin att finna ett nytt "vittra fruntimmer", när Lisa Meitner, radioaktivitets- och kärnfysiker år 1951 blev intagen för sina bedrifter (som dessutom var en österrikare).
submitted by LadyManderly to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2016.01.30 21:48 Hejsantjejer3 Tänk på vad du blir exponerad för.

Hej! De som hänger här på sweddit kommer kanske ihåg den här tråden: tjejer, upplever ni skillnad i trygghetsnivå?
Denna tråd fick väldigt stor uppmärksamhet, och det är då jag som är OP. Jag hade egentligen planerat att posta ett mycket mer genomtänkt och välplanerat inlägg, ville visa på sockpuppet-accounts&kopplingar till nationalistiska forum som verkar på sweddit, men med tanke på gårdagens händelser inser jag att vänta vore jävligt oansvarigt av mig.
För som det är nu, så är jag genom ett misslyckat litet projekt skyldig till att ha spridit ökad misstro och rädsla, när jag ville väcka empati.
Först av allt: detta första inlägg innehöll skräckfyllda tankar jag själv har haft, som väcktes efter vad som hände i Köln, formulerat på ett så känslomässigt laddat sätt som möjligt. Typiska tankar som vi svenskar är sjukligt tveksamma att yttra i det offentliga, men som vi gärna vädrar på nätet.
Tanken var att dagen efter publicera ännu en tråd där jag frågade efter invandrares perspektiv. För sanningen är att du inte är den enda som känner rädsla! Och rädsla inhiberar empati något oerhört.
För all den rädsla du som etnisk svensk känner, hur mycket rädsla tror du inte någon på flykt för sitt liv bär på? Ni tjejer som är rädda för trakasserier av utländska män, föreställ dig att gå runt i slöja. I detta klimat av misstro och hat, skulle du inte vara lika rädd för en galen svenne som hoppar på dig med en vriden föreställning om att försvara fosterlandet?
Men när jag publicerade detta uppföljningsinlägg, skrivet av kontot hejsantjejer2, så blev det raderat av mods efter bara några minuter. Knappt någon fick chans att se det.
Kanske fanns det en bra orsak till detta, men jag tvivlar på det. Är gärna tacksam om nån mod inflikar. Klart det är lätt att odla sin rädsla och strypa empati, om man får all sin info och otäcka anektoder från en ekokammare.
Men istället för att försöka publicera uppföljningsinlägget igen, så fick jag den dumma tanken att gräva djupare först, kunna se och redogöra för hela bilden av främlingsfientlighet som spridit sig på svenska forum. Ville göra det mer grundligt då mitt andra inlägg blev raderat. Detta väntade jag med, och nu så har det plötsligt gått 20+ dagar. Igår samlades ett gäng personer och attackerade folk med utländskt utseende. Den angivna anledningen var huvudsakligen att försvara sveriges kvinnor.
Det jag ville komma fram till, ville belysa med mina inlägg, är att rädsla ger inget produktivt!
För jag frågade även efter lösningar, hur vi ska hantera och integrera människor. Jag fick endast anekdoter som svar, och ingen närande vilja att lösa problem som uppstår.
För om det nu är så att det kommer hit människor med en vriden kvinnosyn, hur ska rädsla för detta hjälpa? Med empati och förståelse hur sådan syn uppstår, så går den att förändra.
Rädsla? Rädsla är primitiv, vi-och-dom-tänk, som endast leder till våld. Med förståelse, empati och logiskt tänkande kan du förändra, medan rädsla och misstro endast orsakar polarisering och nestystad dialog, som slutligen utmynnar i våld.
Min uppmaning är denna: agera! Vi har en flyktingkris, och vi måste hantera den. Rent praktiskt måste den hanteras, men framförallt ur en medmänsklig, humanitär syn. Detta är människor. Ingen kan neka att flyktingströmmen har hanterats på ett fruktansvärt dåligt sätt. Då måste du och jag göra skillnaden. Istället för att skriva hatiska och skräckfyllda kommentarer eller klaga på regeringen, så engagera dig. Skriv insändare. Volontära. Framförallt, när din empati istället för din rädsla.
Tldr: calm down bro, it's just a prank!! Fan asså.
submitted by Hejsantjejer3 to sweden [link] [comments]


2015.06.15 13:26 SuperEliteMegaPoster [Seriös]Tjejer som inte suger kuk, men gärna blir slickade.

Har träffat en del svenska tjejer, och en del utländska av varierande ursprung.
Gruppen svenska tjejer har helt klart högst kvot av tjejer som inte vill gå ned på en, trots att de själva gärna tar emot oral stimulans. Hur är ni tjejer som vägrar funtade egentligen?
Jag har aldrig direkt efterfrågat att någon skall suga min kuk efter vaginal eller anal penetration, utan en ren nytvättad kuk. Jag ser mig själv som ganska generös, och går utan vidare eftertanke ned på tjejer som jag precis penetrerat.
Varför är ni så jävla ogenerösa och gärna tar men aldrig ger är egentligen min fråga?
Jag funderar allvarligt talat på att inför en "You scratch my back I'll scratch yours"-regel efterssom jag är så trött på att inte få tillbaka vad jag ger.
Hur är era erfarenheter Sweddit? Har kag bara haft otur och träffat pryda och tråkiga tjejer eller är min hypotes om att svenska kvinnor är tråkigare i sängen sann?
Snälla håll diskussionen på en bra nivå.
submitted by SuperEliteMegaPoster to sweden [link] [comments]


2014.01.21 18:29 Mmurrika Vi måste ges chans att rädda utländska kvinnor

Vi måste ges chans att rädda utländska kvinnor submitted by Mmurrika to sweden [link] [comments]